Daisy - blivande moder

Ammiellas Brilliant Golden Girl

Daisy, min Daisy – var ska vi ens börja? Du får prata själv helt enkelt 😊

Ok, jag är alltså Ammiellas Brilliant Golden Girl, men mina människor kallar mig sällan för det även om jag är säker på att de tycker att jag är både briljant och värd min vikt i guld. Oftast ropar de Daisy, Daze, ibland Crazy-Daisy men något som jag lyssnar lite extra till är Pluttis – för det brukar följas av extra gott godis.

Min inställning till livet är ”hallå världen, här är jag, visst älskar du mig på samma sätt som jag älskar dig!”

Matte har förklarat att troligen finns det en eller annan som inte riktigt håller med, men jag är skeptisk.

Jag är väldigt söt – enligt utsago – jag är alltid glad, jag går gärna på bakbenen när jag ser en kompishund (erkänner att vi kanske inte alltid träffats förut) och ibland måste jag höja min stämma för att uppmärksamma mina människor på eventuella faror i närheten. De är lite ouppmärksamma ibland! Dessutom är jag väldigt nyfiken och älskar att leka och kampa med mina leksaker (framför allt tillsammans med husse) och vem gillar inte såna egenskaper?

Men en av de roligaste sakerna i livet är vatten – wow vad det är kul att simma och hoppa och apportera i vatten! Jag har sån tur att vi har pool hemma och den leker och simmar jag ofta i tillsammans med mina människor – är superbra på att skvätta ner dem när jag kastar mig i. Ibland åker vi båt och att simma med husse o matte i saltvattnet är perfekt.

Annars älskar jag att leta efter saker, godis eller leksaker som göms på de mest konstiga ställen får jag ofta leta reda på. Jag är så enveten att än så länge har jag hittat allt de gömt för mig – en bedrift om du frågar mig.

Ofta letar jag efter saker på ”riktigt”, alltså vi tränar och tävlar i nosework jag och matte. Jag har hört hur hon berömmer mig, hon säger att jag är väldigt uthållig och fokuserad när vi jobbar. Hon brukar lägga till att hon inte fattar hur det går till eftersom ”den lilla skatan är ett sånt yrväder annars”, men det är väl inget konstigt, jobbar man så jobbar man tänker jag. Både matte och jag blir väldigt glada när jag hittar doften, jag stannar nosen precis där gömman är och viftar på svansen och då blir matte superglad och ger mig masa beröm och godis, det blir ju inte bättre.

Har tjuvlyssnat lite på människorna och har förstått att de vill att jag ska bli mamma. Det verkar ju superkul att få en gäng mini-Daisysar att busa med – bara tänk att det skulle kunna finnas flera som jag 😉

Oops, nu ropar husse att det är dags för promenad, så jag drar – hej svejs!

 Stamtavla 

Läs om pojkvännen Bosse

Inavelsgraden på denna kull ligger på 1,6% (SKK rekommenderar att man inte överstiger 6,25%)